Maskrosbarnet som vuxen

Jag har inte hört av mig på någon vecka, måste skona ryggen, som blir sämre vid datorsittande.

 Himlen var grå i morse men jag anar ljuset bakom det grå, träden är spetsmönstrade av rimfrosten. Det här med att se om glaset är hel- eller halvfullt är avgörande för hur vi mår. Våra tankar styr oss och våra känslor. Du är vad du tänker. Ord som lycka och kärlek används för slentrianmässigt. Korta stunder av glädje, eller lycka, kommer då och då i livet och behöver inte vara nånting storslaget. Det kan vara en blomma, en katt eller som för mig ikväll ett telefonsamtal från yngsta barnbarnet.

 Det är viktigt att leva i nuet annars hinner man nog inte uppleva lyckostunderna. Läser korta snuttar ur Lev livet fullt ut av Eckard Tolle, där det står om nuet: "Försök att leva i nuet och göra korta besök i det förflutna och framtiden när det behövs för att hantera de praktiska aspekterna av din livssituation. Säg alltid ja till nuet. Säg ja till livet - och se hur livet plötsligt börjar arbeta för dig i stället för emot dig." Nuet kan ibland vara smärtsamt och oacceptabelt, men acceptera det och handla sedan. "Vad nuet än innehåller, acceptera det som om du hade valt det." Det sista är nog svårare än att se ett fullt glas hellre än ett halvfullt, speciellt en dag som för mig idag börjar med att ryggen inte vill samarbeta, utan värker, Sjögren är på besök och handleder och fotleder inte alls vill vara med.

 Nu tar jag en kopp kaffe till och hoppas på att livsandarna vaknar. I eftermiddag ska dottern och jag fara till Coop och handla.

Ha en bra vecka!

'

Jo, jag har bakat släta kardemummabullar - samma recept som jag gjorde med saffran till jul. Barnbarnspojkarna är inte så förtjusta i kanelbullar, så jag har smaksatt bullarna med kardemumma - hel stött i mortel.

 Efter den mycket snabba veckostädningen satte jag mig ner med boken Felicia försvann. Innehållet är skrämmande men verkar trovärdigt. Rent litterärt håller inte boken någon högre standard, men jag var tvungen att lägga den ifrån mig efter halva boken för att vila tankarna. En del som står där känner jag själv igen - jag försökte göra upp med min egen mamma två gånger - en gång vid 12 års ålder (mentalt stängde jag då av henne) och nästa gång vid 37 års ålder och talade då klartext. Men nog om det.

En del dricker nog rödvin en sån här grå och snöblaskig dag, men jag köpte nytt nagellack istället. Det går inte att dricka rödvin tillsamans med medicinen. Nagellack piggar också upp. Se bilden sist.

Jag har gjort alldeles för mycket idag med värk som följd, men ibland är det värt det. Har tagit mycket värkmedicin, fyra gånger, men i morgon är jag ledig och ska på styrketräning. 

Ha det gott under oxveckorna!

/

Alla klagar över sitt dåliga minne

men inget över sitt förstånd

Minnet är bra, men kort.

Först när man försöker glömma

något upptäcker man vilket gott minne man har.

Att komma ihåg att man glömt

någonting är ett framsteg.

Om man kan komma ihåg vad

man har glömt,

så klarar man sig alltid.

Männen lever på att glömma.

Kvinnorna lever på minnen.

Lycka är god hälsa och

ett dåligt minne.

(Källa okänd Expressen)

I eftermiddag bjuder jag en god vän på lutfisk med bechamelsås och gröna ärtor. Det ska vara kryddpeppar till och jag har också litet skånsk senap i såsen. Jag fick gå ut och handla aluminiumfolie - bästa sättet är att koka fisken i ugn. 

 Det här blir sista inlägget 2011. I morgon är det 2012. Året har för många varit ett omstörtande och kanske jobbigt år. Nu får vi chansen att glömma och gå vidare och starta det nya året med positiva förväntningar.  

Önskar ett Gott Nytt År!

Jag har firat en mysig och trevlig julafton med familjen. Ni som brukar titta in på min blogg har kanske märkt att jag inte är överförtjust i julen. Den känslan har rötter från barndomen, men jag ser till att skaka av mig det här obehaget veckan före jul. På måndagen började jag julförberedelserna, då jag tog bussen till Sollentuna C och snabbt handlade litet julklappar till barnbarnen: en fleecetröja och en bok till pojken, nagellack - blått rimmade på flott - *nödrim, fniss* till barnbarn E, som fyller 13 i januari. Jag hade också stickat raggsockar till henne. "Bröderna Bus" fick var sitt presentkort på några biobesök. 

På tisdagen lade jag in en fyrdubbel sats med sill i en stor glasburk, som jag köpt på Lagerhaus. På onsdagen tog jag det lugnt och på torsdagen lagade jag Janssons frestelse, två formar. Griljerade till sist femkilosskinkan från Percys. På eftermiddagen tog jag massage i en timme och sedan röjde jag i mitt eget hem. Det hade inte varit kul att återvända till ett stökigt hem. Musiken flödade från Spotify på datorn, ett album "Absolute Christmas" med en massa godingar. Eller vad sägs om Nat King Cole´s "Chestnut rosting on an open fire. Jag peppades av musiken med positiva känslor och bestämde mig för att glömma mig själv.  

Jag skickade också SMS med God Jul-hälsning till tanterna i onsdagsgruppen. Hade inte träffat dem de två veckor då viruset var som värst. Är fortfarande hes: Sjögrens, förkylningen eller allergi? Penicillinet tog död på bakterierna, så det var ju bra, men det tar ett par veckor till innan jag kan börja styrketräna. Har också svårt att svälja och ingen som helst smak av mat eller dryck, men det försökte jag glömma på julafton. Det var ingen som märkte att jag åt mycket lite.  

Cirkus ½ 2 samlades alla och julaftonsfirandet kunde börja. Brasan var tänd och vi började med att dricka glögg, barnen alkoholfritt. Jag lutade mig bakåt och bara njöt. Vi pratade Engelska med dotterns svägerska och dotter och svärson talade Franska då de blev engagerade i sina diskussioner. Jag tog några foton - några syns här.