Maskrosbarnet som vuxen

Good Night Animations

SENASTE INLÄGGET LIGGER NEDANFÖR DEN HÄR OCH NÅGRA GAMLA HAR HAMNAT HULLER OM BULLER!

Vill till sist kolla att mina inlägg fungerar. Tidigare idag har jag varit ute och åkt buss igen. Skulla kolla hos tandteknikern färgprover till bron som snart ska vara klar! Så jag blev inte plågad idag av en massa sprutor och behandling. Vädret var skönt och solen sken så jag strosade omkring i en massa småaffärer på väg till att ta buss 3 på Fleminggatan. Jag kom på att jag inte hade ätit mer än lättfil till frukost och hittade ett konditori. Satt där i 30 min minst och åt en smörgås och kaffe. Läste tidningen. I ett bås intill satt Mats Paulsson. Alla ni yngre vet kanske inte vem han är. Han har skrivit visor i alla fall. Det som är kul är att han är syssling med min f d man.

Jag tror jag ska besöka fler små kvartersfik i Stockholms innerstad. Det är så mysigt! Nu var jag ju mätt och belåten och bussresan hem utan bedövning och läsandes en tidning var behaglig.

Hemma har jag fixat den strulande bloggen. Därefter hushållsarbete några timmar. Det springer ju inte bort precis.

I morgon sätter sömnadstanterna igång i kyrkans basargrupp igen. Det ska bli trevligt att träffa alla efter uppehållet.

Nästa vecka är det pubafton här i mitt område och vi brukar också dansa med de få män som finns och jag har två som brukar bjuda upp.

hej och god natt

Travade iväg kl 9 i morse till massören, 5 min från där jag bor. Först masserade han nacke och skuldror, men sedan bad jag honom bearbeta svanskoteområdet. Jag fick reda på att en av de tre gluteusmusklerna sträcker sig över "häcken" och ner mot benet. Därför kommer all denna värk från den skadade svanskotan. Vänstra sittbenet utsätts för tryck, framförallt då jag sitter framför datorn, så jag ska minska ned på bloggandet något. 

I alla fall så har han "magiska händer" och efter en timme var jag nästan värkfri då jag gick därifrån. Solen sken och jag fattade stavarna och tänkte bara gå en liten bit, men det blev 40 min, fast jag gick inte lika fort som jag brukar. Jag vill ju inte förstöra behandlingen.

Sedan gick jag och belönade mig med fralla och kaffe. Blev sittandes där i en timme och pratade med bekanta.

Hemma tog jag och vilade en timme och kom på att jag har kassar med äpplen på balkongen och de måste tas reda på snarast.

Jag fyllde en gryta med klyftade äpplen, som fick sjuda med litet vatten i 20 min, tillsatte minimalt med socker och då det svalnat tog jag mixerstaven så att moset blev slätt.

Ha en skön kväll alla!

Ikväll kan jag inte sitta så länge vid datorn - har ont i svanskotan igen.

Ska på massage i morgon.

Ha det bra!

Sista blommorna på balkongen syns på bilden. 

Så här sent blommar chokladblomman. Här kommer massor av knoppar och nu sitter jag inte ute så långa stunder så det är ju synd. Jag tycker inte att det är någon speciellt rolig blomma.

Bredvid kommer kärleksörten och bakom minirosen som just slutat blomma, men där finns också en gul sibirisk vallmo. 

På brickan ligger min skördade persilja, som jag ska frysa in till vinterns matlagning. 

Jag har till middag lagat färsbiffar med massor av persilja, vitlök och  till det grönt potatismos gjort på ärt- och potatispuré. Ja, jag lagar nästan alltid riktig mat fast jag bor ensam. 

Bilden till höger visar den gula sibiriska vallmon.

Bredvid persiljan står en julros, som jag köpt som stickling från odla.nu. Får se hur jag ska sköta den? 

3 st sticklingar på Lavendel från odla.nu, som vuxit till sig bra. Jag ska skaffa en kartong och lägga frigolit runt de växter som kan ha svårt att övervintra.

Nästa sommar tänker jag inreda balkongen snyggare med trägolv eller liknande och sätta upp någon snygg färg av markisväv på insidan.

Nu ser det litet skräpigt ut med delen av en barnsäng som sitter för balkongdörren, så att inte Sessan ska hoppa ut i ett obevakat ögonblick. 

På återseende

Igår hade  Hampus och Hans namnsdag.

Familjens hund köptes istället för en diskmaskin då mina barn var små. Vi hade just flyttat in i ett nybyggt kedjehus då jag såg en annons om en hund. Vi hittade en liten grå boll, bara veckor gammal, instängd i en mörk hall utan fönster och vadande i tidningspapper. Mamman till flickan sa att dottern inte klarade av den och hade tröttnat efter en vecka. Äldsta dottern blev förälskad i den direkt och jag också.Vi gick ut och konfererade med familjen. Mannen sa: "ok, men jag tänker aldrig gå ut med den." Har du pengar? Jag har  satt undan pengar till en diskmaskin på ett sparkonto. Jag visste att jag annars aldrig skulle få någon. Jag arbetade visserligen bara halvtid, men mannens hobbies gick före familjens behov och han köpte böcker hejdlöst. Vi fullkomligt vadade i böcker. Senare på dagen ringde jag upp kenneln, varifrån valpen köpts. Försäljaren blev arg på köparen och tänkte först ta tillbaka den, men jag garanterade att jag visste mycket om hundar - hade haft en större hund tidigare. Ett barn ska aldrig ha ansvaret för en hundvalp. Denna lilla hund blev till stor glädje för oss, kanske speciellt för äldsta dottern, som var 9 år. Vi bodde också mycket bra - tvärs över vägen låg yttre delen av en stor skog, ett friluftsområde, Gammlia i Umeå. Då pappan till flickorna övergav familjen 1977  hade denna hund stor betydelse, då jag var tvungen att först börja arbeta heltid och sedan börja plugga till lärare. De fick vara mycket ensamma, men jag hade ju inget val.

Ja, just det, hunden hette Hampus, ett namn som ingen i släkten hade något barn eller någon person som hette. Jag hade tidigare haft en hund som hette Pontus.

Namnet Hans hade tidigare en positiv klang för mig. Men nu associerar jag det till en man som sviker sina barn. Jag kanske kommer att berätta om det senare i vinter under "My life so far".  Jag valde att gifta mig med en man som jag, förutom att jag var förälskad i, trodde aldrig skulle överge sina barn. Men han tröttnade på familjelivet och ville leka med hobbies och många andra kvinnor istället.

På 80-talet träffade jag en man till, Hans *ler*, Vi träffades ibland, då jag hade tid, han tröttnade då och då på att jag arbetade så mycket. Men trots det var vi vänner i 20 år. I början på sommaren 2001 då han trodde han fått gallsten ringer han upp och talar om att han fått cancer i magen. Efter 6 månader var han död. Jag träffade honom bara ett par veckor innan han gick bort. Han sportade, levde sunt, men var litet väl intresserad av pengar. Dem kunde han ju inta ta med sig, så hans son fick det mycket bra.

Så jag visar bild på hunden Hampus, den mest trofasta och roliga hund man kan tänka sig. En stor hunds mentalitet i ett litet format.

Idag har solen skinit och jag har suttit på utecafé i flera timmar. Ha det gott!